Sondag

Idag ar det sondag, de flesta ar finkladda och gar i kyrkan. Jag sitter pa ett internetstalle i Nairobis centrum. I taket snurrar en flakt och kastar stroboskopliknande skuggor over det tranga rummet. Utanfor sander de liveradio, och har nan mobilkampanj. Manga valkanda hits nar in genom fonstret, bland andra Madonnas, Like Prayer.

Det ar varmt, brande nacken lite igar. Vi var i Nairobis nationalpark och tittade pa nar de matade foraldralosa elefantungar. Elefantbarnen var gulliga, mindre gullig var publiken. Nittio procent vita amerikaner. Det kandes valdigt konstigt att plotsligt vara i majoritet igen. Nar vi ar inne i Nairobis centrum kanske vi ser tre andra vita pa en dag. Och om vi aker till Kiambu, den lilla ort som vi vanligen aker till i veckorna for att kolla mailen ser vi aldrig nagon annan musungo(vit). Det blir absurt, bland dessa foraldralosa elefanter flockades alltsa vi vita. De flesta anlande i taxi eller jeep. Manga betalade mer an garna 50 dollar for att bli fadder at en av elefanterna och shoppade som galningar i shoppen dar alla pengar gick till elefanterna. Samtidigt blir spadbarn HIVpositiva for att varken deras mamma eller Kenwa har rad att ge de mjolkersattning som kostar motsvarande 3000 sek for de 6 manader som barnet behover detta. Det ar inte det att jag inte tycker att Kenyas djur- och naturliv ar vart att bevara. Men jag hoppas bara innerligt att dessa manniskor ser nagot annat an bara gulliga elefantungar.

Slummen har i Nairobi ar sa svar att jag har svart att verkligen forsta att det ar sa har manniskorna lever. Jag kan se det, men jag tror inte att det ar helt mojligt att fullt ut ta in det. Jag atervander trots allt varje dag till min skyddade tillvaro i den hemlighetsfulla tradgarden. Dar ar mitt rum storre an motsvarande for fyra personer i Mathare eller Soweto, tva av de stora slumomradena. Deras hem ar sammanfogade av bitar av rostig korruguerad plat och hos manga finns varken el eller vatten. For att forsorja sin familj, har manga nan liten naringsverksamhet. Man kanske saljer grillade majskolvar, kol, frukt, tomater, gamla skor eller godis. Andra tvattar klader, valdigt fa hushall har tvattmaskin. Generellt finns dar man i Sverige skulle ha en maskin istallet en manniska. Trots detta ar det valdigt hog arbetsloshet och aven om man har utbildning ar det svart for de flesta att fa ett jobb. Bestort kanner jag mig ocksa nar jag ser de stora sopbergen som finns i utkanten av slummen och manniskorna som sitter dar och arbetar med att oppna soppasar i hop om att hitta nagot att ata eller salja. Ur den roda marken sticker gamla plastrester upp som gras. Vattnet som rinner i dikena ar grabrunt och aven dar ligger sophogar. Samtidigt, hur fantastiska ar inte de manniskor som jag traffar har! De skrattar och pratar med mig aven om de vet att de inte kommer ha nagot att ata till middag ikvall. Ja nog ar det synd om manniskorna alltid.

Snart ska vi ha picknick i en park. Och hur hanger allt ihop egentligen?