Forst, -jag upptackte att jag missade gatan nar jag skrev in adressen i det forra inlagget.
Den riktiga adressen ar.

Box nr 22621-00400
Tom Mboya Street
Nairobi
Kenya

Meddela om ni har skickat ett brev for familjen kollar aldrig sin box annars.

Idag mandag. Jag har varit har en vecka, det kanns oandligt mycket langre an sa. Men idag kanns det bra att vara har. Igar var jag valdigt trott efter helgen och tvivel kom over mig.

Jag var i Nairobi fran lordag till sondag. Vi overnattade pa ett backpackerhostel. Nairobi ar mycket. Ibland for mycket. Det var valdigt mycket av, Hi how are you, where do you come from, musungo(viting) och tio ganger priset. Till slut kande jag mig som att alla bara sag mig som pengar, och sin chans att gora en hacka pa, eller stjala en hacka fran. Det ar naturligtvis inte ens en procent av alla som ar sa, de flesta ar otroligt trevliga. Det ar bara det att om en procent beter sig, sa kommer den en procenten definitivt komma efter mig. Nar jag var i Sao Paolo tyckte jag att jag var synlig. Men det ar ingenting mot har. Jag kan pa inget satt forsvinna i mangden har och det blir ganska pafrestande om man ar lite trott.

Det ar en ytterst fin balans mellan att inte vilja misstro manniskor och att bli lurad. I lordags kvall nar det precis borjade morkna traffade jag och Rahel en man pa gatan. Han borjade med samma pickup line som de flesta. Hi how are you where are you from. Efter en dag av detta latsades vi som att vi inte forstod att han pratade med oss. Men han fortsatte folja med och fraga var vi var fran. Tillade aven kommentaren, -gillar du inte att prata med afrikanska manniskor? Sa da blev jag nagonstans tvungen att svara. Sa jag sa att jag kom fran Sverige. Da visade det sig att han skulle flytta till Uppsala och plugga till veterinar. Ja ha! vad kul. svarade jag. Sen undrade han om han inte kunde fa tio minuter av var tid for att hora lite om Sveriges studiesystem. Jo men visst abslout. Vi gick till en bar och bestallde en kaffe och sen stallde han fragor om sverige i kanske fem minuter. Darefter kom historien om hur han flytt fran zimbabwe under studentuppror och att hans kenyanska visum skulle ga ut idag och att han blev tvungen att ta en buss ut ur landet for 3000 kenyanska shilling som han inte hade. Det blev valdigt obehaglig stamning och vi insag att vi hade gatt pa en nit (liknande situationer kan man lasa om i sin loney planet guide) samtidigt som han pratade om det jobbiga i att behova be om pengar. Vi gav honom lite pengar och han forsvann snabbt. Min naiva laggning fick sig en torn. Jag antar att det ar ganska sallan man traffar nya vanner pa gatan ens i Stockholm.

Idag har jag varit min fjarde dag pa projektet.
Alla ar valdigt trevliga och jag lar mig valdigt mycket om HIV och hur man lever, och ser pa saker har.
Lovar narmare redogorelse senare.

Nu ska jag snart hem till husarresten. Den ar inte sa hemsk som den kanske kunde uppfattas. Det ar skont att ha en lugn fristad nagonstans och sa fort morkret kommer blir det faktiskt ganska farligt att vara ute, ocksa for vanliga kenyaner.